Musik har alltid funnit runt mig, från tiden under uppväxten, genom tonåren och nu som vuxen. Min farsa spelade i stort sätt alla sorters musik med vissa undantag för mig och brorsan och jag har samma inställning till mina barn. Här spelas massa musik och de sjunger med lika ofta som jag gör, jag har själv en väldigt spridd musiksmak med allt från 50- och 60-tals rock till hårdrock. Jag letar ständigt efter nya låtar att lägga till i mina spellistor på Spotify, jag håller samtidigt på att köpa tillbaka de vinylskivorna jag hade under 80-talet och köper sådant jag finner intressant och spännande.
Vi träffades via chatten på passagen som finns i slutet av 90-talet, en av gångerna vi mailade varann innan vi träffades skrev jag att jag lyssnade på Gyllene Tider som blev lite av vår låt när vi väl träffades. Klippet nedan ät får P3 Sista dansen dit jag skickade in en önskan om de inte kunde spela just vår låt
När vi gifte oss på Tjolöholm slott en del år senare spelade och sjung vår tärna Av längtan till dig, en underbar låt som blev väldigt vacker på flygel och sång.
När det sedan blev dags för dopet av vår äldsta dotter ville vi ha en egen låt som de kunde spela i kyrkan, jag plockade fram lite förslag ur min cd-samling och när Eva hörde denna cover av Carolina Wallin Pérez föll tårarna och jag visste direkt att jag hade hittat rätt låt. I grunden en av Kents låtar som släpptes först som b-sida på Om du var här och kom sedan på deras samlingsskiva B-sidor 95-00
Vår andra dotter skulle ju med ha en egen sång på dopet, här var det inte lika lätt att hitta rätt men efter lite letande hittade jag Lilla barn med Sarek som fick samma reaktion på Eva, Den låten är verkligen en underbar beskrivning av vår yngsta dotter
Fem år innan vår äldsta dotter föddes dog min pappa, mina ben slog undan under mig och inget blev sig likt. Han som jag kunde fråga vad som helst och som lärt mig så mycket fanns inte längre. På begravningen spelades denna Beatles låt på orgeln i kyrkan. Han fick idén från en annan begravning han och morsan var på något år innan. Det är aldrig kul med en begravning men solen fortsätter skina och så måste även livet göra. Here comes the sun är en liten härlig juvel skriven av George Harrisson och finns med på deras skiva Abbey Road
Efter att min farsa gick bort började jag kolla in lite olika låtar som jag vill ha med på min begravning och förutom Here comes the sun ovan blev valet snabbt Nothing else matters. Hur modern kyrkan än må bli tror jag inte det är någon stor chans att få spela Metallica i kyrkan men som tur är finns det en grupp härliga finnar som spelat in Nothing else matters på Cello. Så den har jag som en av de låtar som ska spelas på min begravning.