Apelvikens kustsanatorium

Ett par kilometer söder från Varbergsstadskärna ligger Apelviken, numera är halvön som bilder ena delen av Apelviken till största delen täckt av hotell/spaanläggning, camping, strövområde och behandlingshem. Byggnaderna som Varbergs kusthotell huserar i var från början Apelvikens kustsanatorium där barn och unga med körteltuberkulos behandlades.
Tuberkulos (eller TBC) var en folksjukdom som härjade i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet, Sverige industrialiserades under denna tiden och många bodde trångt och med dålig hygien. Perfekta förhållanden för bakterier och många familjer blev drabbade av tuberkulos. I slutet av 1800-talet börjades det byggas sanatorium runt om i Sverige, först av privata aktörer men sedan även från statligt håll. Grundtanken var att isolera de sjuka och samtidigt se till att de fick vila, bra mat och frisk luft.

Bakom kustsanatoriet Apelviken stod Johan Severin Almer som var stadsläkare i Varberg (läs mer om filantropen Johan Severin Almer i Läkartidningen), han intresserade sig för skrofulösa barn (barn med körteltuberkulos) och 1904 startade han i liten skala med sommarbehandling i en träpaviljong och behandlade 20 patienter, samma är bildade han föreningen ”Föreningen för kustvård åt skrofulösa barn”. 1910 blev kustsanatoriet godkänt av staten som tuberkulossjukvårdsanstalt och utbyggnaden tog fart. 1914-1915 uppfördes den första stenbyggnaden (som numera är ingången till kusthotellet)

1927 dör Johan Severin Almer och han blir den första som blir begravd på den nyinrättade kyrkogården, många av patienterna på kustsanatoriet kom från Norrland och innan det fanns ordentlig medicinsk vård var det många som av patienterna som dog. Under de fattiga förhållanden som rådde var det många familjer som inte hade råd att bekosta resan hem för gravkistan så från början begrav man de på olika kyrkogårdar i närområdet, senare begravde man de på kyrkogården precis bredvid sanatoriet. På kyrkogården finns det 136 gravar, från början markerade med enkla vita kors som senare ersattes med stenar med namn, årtal och hemma ort.

De svartvita bilderna ovan kommer från DigitaltMuseum och bilderna är utan upphovsrätt enligt CC0 1.0