Per Jönsson Kämpe – även angiven som Peder Jönsson Kempe i vissa källor – framträder ur källorna som en östgötsk militär från gården Näs i Torpa socken, som genom lång krigstjänst under stormaktstidens Sverige lyftes in i adeln under namnet Fahnehielm. De säkraste uppgifterna är att han tjänade vid Östgöta infanteri, blev löjtnant 1632 och kapten 1642.
Riddarhuset anger att ätten Fahnehielm, adlig ätt nr 406, adlades den 20 juli 1647 på Stockholms slott av drottning Kristina och introducerades den 22 november 1652 i tredje klassen, svenneklassen.
Att han står angiven som antingen Per och Peder är inte ovanligt i äldre släktforskning. Stavning var inte standardiserad på 1600-talet, och namnformer kunde variera mellan militära handlingar, adelsbrev, genealogiska sammanställningar och senare tryckta verk. Jag väljer att använda Per Jönsson Kämpe i denna sammanfattning.
Fahnehielmsläkten har enligt både Svenskt biografiskt lexikon och Riddarhuset sina rötter i Östergötland. Den med säkerhet äldste kände stamfadern anges vara ryttaren Per Jonsson, verksam vid Östgöta ryttare 1552–1559, som år 1585 fick bördsrättsbrev på Näs hemman i Torpa socken.
Nästa generation i släktlinjen var Jöns Persson, ryttare vid Östgöta kavalleri. Enligt Svenskt biografiskt lexikon erhöll även han förläningsbrev 1627 för sig och sin son på Näs. Riddarhuset preciserar att hemmanet ärvdes av Jöns Persson och att han 1627 erhöll förläningsbrev på Näs för sig och sonen så länge de förmådde göra rusttjänst.
Här ser vi ett tydligt mönster: släkten hör inte till den äldre medeltida högadeln, utan växer fram ur militär tjänst, jord, rusthåll och lojalitet mot kronan. Det är just den vägen – från gård och rusttjänst till krigserfarenhet och adelskap – som gör Per Jönsson Kämpe och släkten Fahnehielm så intressant.
Svenskt biografiskt lexikon anger att Jöns son Peder Jönsson Kempe tjänade vid Östgöta infanteri, blev löjtnant 1632, kapten 1642 och adlades 1647. Peder utmärkte sig vid Gustaf II Adolfs belägring av Riga 15 augusti till 16 september 1621 och slaget vid Leipzig 23 oktober 1642.
»genomstucken med hillebarder och fick inalles tjugofem sår»
Så står det i Svenskt biografiskt index om slaget vid Leipzig, Adelsvapen lägger till att han sägs ha räddat fanan genom att gömma den under rocken och det skulle ha räddat hans liv. Det ger lite extra styrka till berättelsen om släkten Fahnehielm men det är inte lätt att bevisa det med hjälp av de källor som finns.
Vapenskölden som finns bevarad är en blå sköld med en hillebard och ett svärd korslagt över. Överst på vapenskölden finns det ett svärd, två hillebarder och två fanor som bildar en lite solfjäder.
Den säkraste uppgiften om adlandet kommer från Riddarhuset: Pedher Jönsson, 1596–1655, adlades den 20 juli 1647 på Stockholms slott av drottning Kristina med namnet Fahnehielm. Enligt Riddarhuset introduceras ätten den 22 november 1652 i tredje klassen (svenneklassen) och att ätten fick nummer 406.
Den 4 december 1640 gifter sig Peder Jönsson Kämpe med Brita Armsköld, dotter till ryttmästarem Göran Andersson och dennes fru Margareta Stiermbielke. Familjegården Näs gick i arv vidare till hans son Alex Johan Fahnehielm och därefter till sonsonen kornetten Carl Johan Fahnehielm.
Den 10 augusti 1655 avlider Peder Fahnehielm i Kalmar under garnisionstjänstgöring och begravs i Torpa kyrka där hans vapensköld är uppsatt.
Källor
Svenskt biografiskt lexikon – Fahnehielm (Fahnehjelm), släkt
Riddarhusets Minerva – Fahnehielm – Adlig – Nr. 406
Adelsvapen- Wiki – Fahnehielm nr 406
Per Jönsson Kämpe som inlägget började med är min farmors morfars farmors morfars morfars far