Det började med min frus farmors mor, Hilda Amanda Drugge i Pajala. Ett namn i en församlingsbok. Men när jag började följa hennes anor bakåt öppnade sig en historia som sträcker sig hela vägen till Vallonien i södra Belgien och vidare in i den svenska stormaktstidens järnindustri. Här möter vi smeder, bergsmän och bruksmiljöer och en släkt som följer järnbrukens geografiska rörelse från Mellansverige upp till Norrbotten.
Uppväxt och ursprung – från Vallonien till Sverige
Släkten Drugge har sina rötter i Vallonien, ett område känt för sin avancerade järnhantering. Under 1600-talets första hälft emigrerade anfadern Jean Drouguet till Sverige, som en del av den större våg av vallonska specialister som rekryterades hit.
Bakgrunden var tydlig: Sverige var en stormakt i krig och hade ett stort behov av järn till vapenproduktion som kanoner, gevär och värjor. Samtidigt fanns det gott om råvaror i landet, men brist på specialistkompetens. Här kommer personer som Louis De Geer in i bilden. Med hjälp av kontakter, bland annat genom släkten De Besche, organiserade han invandringen av kunniga smeder och bergsmän. Bruken i till exempel Finspång blev centrum för denna utveckling.
Det är i detta sammanhang man ska förstå släkten Drugge – som en del av ett större industriellt och europeiskt nätverk.
Från bruk till bruk – en släkt i rörelse
Det som blir tydligt när man följer släkten Drugge är hur de rör sig mellan olika bruk och orter. Den äldsta personen du hittat i kyrkoböckerna är Anders Drugge, född 1708 i Nedre Ullerud. Men redan generationen före finns Peter Drugge, född 1678, vilket tyder på en etablering i Sverige redan under 1600-talets slut.
Familjen finns i flera olika bruksmiljöer: Nedre Ullerud i Värmland, Söderfors i Uppland, Gåsborn och Safnäs i Bergslagen. Detta är klassiska områden för järnproduktion, och det är tydligt att släkten följde arbetstillfällena dit de fanns.
Norrut – till Tornedalen och Finland
En särskilt intressant del av släktens historia är rörelsen norrut. Med Claes Drugge, född 1752 i Söderfors, flyttar släkten till Kengis bruk i Tornedalen. Här möter vi en annan industrimiljö, långt från de mellansvenska bruken. Han dör senare i Muonio i Finland, vilket visar hur rörlig denna arbetskraft var. Under denna tid var gränserna annorlunda, och området tillhörde den svenska sfären.
Nästa generation – med Johan Gustav Drugge och senare Anders Gustav Drugge – stannar kvar i Kengis och Pajala. Här börjar släkten få en mer stabil förankring i Tornedalen.
Ett liv närmare vardagen
Med Anders Gustav Drugge (1816–1894) och hans barn ser vi hur livet allt mer formas av det lokala samhället. Familjen bor i Pajala och Hietaniemi, och flera barn lever hela sina liv i området. Samtidigt finns spåren av den gamla rörligheten kvar då det finns barn som emigrerar till Nord Amerika vilket speglar 1800-talets samhälle, där industrialisering, utvandring och lokala traditioner levde sida vid sida.
Hilda Amanda Drugge – länken till nutiden
Hilda Amanda Drugge, född 1874 i Pajala, blir den person där denna gren knyts till din släktforskning. Hon växer upp i ett samhälle präglat av både jordbruk och industri, och gifter sig 1896 med Justinus Niemelä. Här möter vi också den finska påverkan som är så tydlig i Tornedalen. Hennes liv sträcker sig in i 1900-talet, och med henne känns släktens historia plötsligt mycket närmare.