Släktforskning handlar om så mycket mer än namn och datum för mig är det en resa som började med min pappa
För mig började släktforskningen inte med en kyrkbok eller ett gammalt fotografi. Den började med en sorg.
Kort efter att min pappa gick bort besökte min mamma släktingar i Skåne. När hon kom hem hade hon med sig berättelser, minnen och fakta som jag aldrig tidigare hade hört. Ju mer jag lyssnade, desto mer insåg jag hur mycket av vår familjehistoria som riskerade att försvinna om ingen tog vara på den.
Min pappa hade en ovanlig och bitvis svår uppväxt. Han var barnhemsbarn och placerades senare i fosterhem. Jag visste att hans tid på institution började på Vidkärr i Göteborg och bestämde mig för att försöka ta reda på mer.
Jag kontaktade Göteborgs stad och bad att få ut allt material som fanns bevarat om honom. Några veckor senare låg ett stort C4-kuvert i brevlådan. Det innehöll hundratals sidor med dokument från både barnhemstiden och åren i fosterhem.
Plötsligt började en ny bild av min pappa växa fram…
I dokumenten fanns inte bara datum och myndighetsbeslut. Där fanns spår av en människa, ett barn och en livsresa. Saker som jag aldrig hade fått höra när han levde. Ju mer jag hittade, desto mer nyfiken blev jag.
Det är också därför jag fortfarande släktforskar idag.
