Lars Levi Læstadius

Jag har vetat en tid att denna man finns med i min frus släktträd tillsammans med författaren Mikael Niemi. Lars Levi Læstadius är en mycket intressant man som uträttade en massa bra saker för samerna, även jag som inte tror på Gud kan se storheten i det gjorde.

Lördagen den 10 januari 1800 föds Lars Levi i den lilla byn Jäckvik som ligger i Arjeplogs kommun, son till Carl Læstadius och Anna Magdalena Johansdotter. Pappan Carl var bergsfogde för Nasafjälls silververk som ligger i Pite lappmark, minst tre av Carls anor var präster i Arjeplog och han hade avlägset samiskt påbrå. Under slutet av 1700-talet hade Nasafjälls silververk problem och Carl fick lämna tjänsten som bergsfogde. 1798 avlider Carls första fru (Brita Ljung) och Carl gifter om sig året efter med änkan Anna Magdalena Johansdotter. De flyttar in i ett nybygge som Nasafjällsbolaget hade byggt och här föds Lars Levi 1800, nybygget hade svårodlad jord och låg ödsligt. 1802 flyttar familjen in till Arjeplog istället och försökte försörja sig på fiske och andra bisysslor. Norra Sverige var vid denna tidpunkt att fattigt område och det fanns inte mycket hjälp att få. Både Carl och Anna ansåg att skolning var nödvändig och tidigt kunde barnen läsa och redogöra till viss mån om kristendomens grunder.

1803 prästvigs Carl efter studier vid Uppsala universitet och 1806 blir Carl komminister i Kvikkjokk. 1808 flyttar familjen tillsammans med styvfar och styvmor till Kvikkjokk. Carl var inte bara komminister utan även botaniker och han tog ofta med sig barnen Lars och Petrus ut i skog och mark för att undervisa dem. Familjen pratade svenska och de var även lärda i samiska (lulesamiska) och grekiska.

1816 inleder Lars och hans bror Petrus studier i Härnösand, därefter studerade båda teologi på Uppsala universitet. Under studietiden gjorde Lars resor i både norra som södra Sverige för att studera flora och fauna.

Inför Härnösands domkapitel tar båda bröderna lördagen den 19 februari 1825 prästexamen och den 20 februari prästvigs de båda i Härnösands domkyrka.

Som ny präst började han som vice pastor i Arjeplog för att därefter vara missionär bland samerna i Pite lappmark. 1826 tillträdde han som kyrkoherde i Karesuando, här fick han användning av sin kunskap av det samiska språket (i Karesuando talades nordsamiska). Det andra stora språket i Karesuando var finska som Lars lärde sig genom att besöka gårdarna och prata med befolkningen. Dialekten som pratas i Karesuando och det närliggande området kallas tornedalsfinska. När Sverige förlorade Finland 1809 i kriget mot Ryssland hamnade en del av den finska befolkningen i Sverige. Just runt gränsen mot Finland som utgörs av Torneälv pratas tornedalsfinska (även kallat Meänkieli som betyder Vårt språk). Standardfinskan lärde sig Lars aldrig att prata.

Under 1830- och 1840-talet arbetade Lars i Karesuando och han drabbades av prövningar under tiden där. 1833 blev han svårt sjuk men tillfrisknade, 1839 avled hans son Levi, 1841 avlider hans bror Petrus i lungblödning och samma år insjuknar Lars igen. 1842 tillfrisknade Lars och började studera för att ta pastoralexamen, den examen innebar att han kunde söka jobb som kyrkoherde även utanför lappmarken. Examen avlades i oktober 1843 och Lars blev kort därefter visitator för skolor och församlingar i lappmarkerna. Under dessa visitationer mötte han en ung samisk kvinna som väckte nya tankar hos honom. Kvinnan hette Milla Andersson-Clementsdotter men har blivit känd som Maria, Mary och Maria av Lappland. Det var genom samtalet med henne som Lars började förstå vad en levande tro var.

Lars började använda ett grövre språk i sina predikningar med beskrivningar med starka färger. Under vårvintern 1846 började fröet till en väckelserörelse gro då fler och fler kom för att höra Lars predikningar. Under hela tiden i Karesuando och även fortsatt när väckelserörelsen drar igång var kampen mot rusdrycker viktig. Från början var argumenten främst att alkoholen ledde till fattigdom och konflikter för att ändras till att alkoholens ande måste bekämpas med den Helige Ande.

I mars 1849 tillträdde Lars tjänst som kyrkoherde i det nya pastoratet Pajala kapellförsamling. Här fortsatte han sina färgstarka predikningar och kampen mot rusdrycker vilket gjorde att han fick problem från de lokala krögarna och bruksägarna som använde rusdrycker för att locka samerna att utföra malmtransporter.

Torsdagen den 21 februari 1861 avlider Lars i magcancer i sitt arbetsrum i Pajalas prästgård.